Ledighetsstadiet

Det är underbart att skriva, men det är verkligen underbart att vara ledig också. Nu har jag kommit in i den där fasen av ledighet när man tvekar på vilken dag det är och ibland måste dubbelkolla. Igår städade jag hela lägenheten, lyssnandes på Vad blir det för mord. Först nya avsnitt, sen lyssnade jag om gamla, bara för att. Man kan inte få nog av Charles Manson, am I right? I och för sig bland deras sämsta avsnitt, eftersom varken Ellinor eller Johanna är särskilt nördiga kring fallet. Men ändå. Det låter kanske inte som ledighet att städa lägenheten, och nej, men så väntade jag också i över en vecka på att bygga upp energin för det. Och då var det riktigt trevligt, jo faktiskt, om man långsamt får bygga upp ett sug liksom.

Långt ifrån städning här. Hjälper Sarah som passade ett hus med pool. Ooo, så jobbigt…

Jag läser lite böcker, planerar inför framtiden (fast inte så mycket). Men t ex bokat boende och resa till Bokmässan nu, så det blir av. Orkar inte ha en hektisk sommarplanering, vill mest bara känna att jag är ledig och inte har några måsten. Men Elecktra på Pride var faktiskt ett måste! Efter Drag Race Sweden kände jag att det är en av årets idoler för mig. Kvällen innan var jag liksom pepp som en femåring inför detta. Och det var härligt, hela publiken i Pildammsparkens amfieteater sjöd. Sen tycker jag att hon kunde satsat mer på snacket än sången kanske? För Robin/Elecktra är fan ett komiskt geni.

Böcker jag läst är t ex John Ajvide Lindqvists ”Sommaren 1985”. Mysig! Å, tyckte den var precis som det solskimrande omslaget. Sen var det kul att han fick in homosexualitet, det tyckte jag adderade en ny nivå till 80-talet. Också mysigt att läsa om just 80-talet. Jag som föddes ’81 fick inte vara tonåring då, men jag kan ju känna igen mig i känslan ändå. Det är skönt nu när sociala medier och internet är så stor del av våra liv, att läsa om en tid när det helt enkelt inte fanns. Sen tyckte jag det var häftigt med en läskig sjöjungfru. Han lyckades få till den! Åtminstone en scen var riktigt obehaglig. Överlag gillar jag när någon är både förtrollande och samtidigt potentiellt livsfarlig. Det är ju en bra skräckmix. Tyckte boken tappade lite på slutet, som att upplösningen… det var nåt med den som kändes både för enkelt och för omständligt på samma gång? Jag vet inte. Eller var det för att jag inte sträckläste med samma intensitet där. Men jag rekommenderar den.

Roligt att ”Blötdjur” hamnade på lista över sex intressanta böcker just nu, i Sydsvenskan. Tillsammans med bl a ”Sommaren 1985” och Elliot Pages bok. Sånt är så häftigt! När det blir tydligt för en att ens bok finns, ute i den stora världen (eller ja: Sverige), som en bland andra böcker. Samma känsla drabbade mig när jag var i det där huset Sarah passade. ”Har du sett att de har din bok i bokhyllan?” Jag vet inte vilka de är. Men de har min bok i sin bokhylla! Jag kände mig manad att smygsignera.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.