2018
hade vi val i Sverige och sedan dess har vi ingen regering. Ni som ville ”röra om i grytan”; så här blev det. Det känns ganska deprimerande. Jag är glad att jag inte är politiker.
hade vi en så varm sommar att jag började undra om jag verkligen uppskattar värme.
blev skrivarveckan avbruten pga uttorkad brunn.
lärde jag mig oväntade saker. Som att jag kan vara kär i en gift man, utan att vilja att han ska lämna sin fru. Att jag kan vara kär i en kvinna och veta att hon ligger med andra, och det gör mig inte osäker på att hon vill ha mig. Tadaa! Poly! Vem hade trott att jag skulle trivas med det för några år sedan. Men nu känns det helt naturligt att inte ha EN relation, utan flera. Jag är ganska ny på det, och ibland blir jag väldigt stressad av hur schemat ser ut, haha! Men jag är lyckligare än jag har varit tidigare. Någonsin, faktiskt.
2018
lärde jag mig hantera min menskopp. Hurra! Vi är vänner! Nästan jämt, i alla fall. Den kan fortfarande sugas upp och lägga sig bakom, och inte vilja släppa taget när den ska ut och sånt. Men vi jobbar på det! Det ska gå. För mitt välbefinnande, och för miljöns.
Angående miljön så kommer här en liten lista på andra saker ni kan göra i er vardag än ”sluta flyga”.
- köp inte mer mat än vad som äts upp. Jobba på att frysa in och ta tillvara.
- kör inte mer bil än du måste.
- köp inte mer kläder än du måste. Köp på secondhand, skänk till secondhand, byt med kompisar.
- ha alltid kassar i väskan, ifall du ska handla
- ät mindre kött, och närproducerat
2018
lärde jag mig att en mage kan må bättre av ganska små medel. Som att äta långsammare, vara noga med mellanmålen ha munnen stängd när jag tuggar (nej, detta var inga självklarheter, men man kan öva sig på allt).
Vad har jag skrivit? Jag har jobbat med erotik, poesi, evighetsprojektet Cypern och skräck.
Jag uppträdde med Fredagen den trettondedikten.
Jag har också jobbat med elever som får gå på val för första gången, med Vilska. Försökt lära dem vikten av demokrati. Jag har haft skräckpoesiworkshop, vilket visade sig vara jätteroligt!
Jag blev intervjuad av podden Bladen brinner. Det var tydligen en jättebra intervju, har jag hört från flera håll, och det är ju kul, när man pratar om nåt så jobbigt som refuseringar. Lyckas inte lägga in länk snyggt via telefonen, men avsnittet heter ”Standardnej”, googla så hittar ni det lätt.
Årets refusering för mig blev Bonniers mot slutet av året. Det var inget standardnej. De var både positiva och samtidigt otroligt dissande. Jag tog väl inte det särskilt bra. Men har nu vänt det till att det trots allt inte är alla som får svar efter en månad, från Bonniers, med brev, och att det trots sina hårda formuleringar var väldigt utförlig feedback jag fick. Jag kommer dock inte omarbeta efter den än, jag inväntar fler svar.
Redigering är väl ändå nåt jag blivit bättre på 2018? Det tror jag. Mer struktur och sånt. Tidslinjer och karaktärskartor, vågat radera och kasta om. Även om det är ett livslångt lärande, det där…
Och nytt skrivfik!
Prioritering? Är definitivt nåt jag måste bli bättre på. Stressnivån måste sjunka.
2018
blev jag upplyst om att en man jag träffat ett längre tag inte var den jag trodde att han var. Utan narcissist, sociopat, vars kärleksliv tycktes vara ett enda långt utnyttjande. Det är hemskt att inse såna saker om andra människor. Men antagligen tack vare metoo, och tack vare bra personers tålamod och ihärdighet, tack vare systerskapet, drog jag mig ur det där.
Och det lärde mig förhoppningsvis se upp för såna människor i fortsättningen.
Över huvud taget har jag blivit bättre på människokännedom, tycker jag. Och att lokalisera mina egna känslor. Är jag kär nu, eller vill jag vara vän? Vill jag verkligen ligga? Är det här en bra person, som jag mår bra av? Är detta bra eller dålig nervositet?
2018
var jag seriös med att lära mig franska
slutade jag vara seriös med att lära mig franska
började jag röka
slutade jag röka
läste jag vääääldigt tjocka böcker. Helst Stephen King!
Paris var härligt, men inte härligt också. Nästa gång vill jag åka dit med någon jag tycker om.
skaffade jag nya glasögon. Två par! Samt simglasögon och cykelhjälm.
2018
fick jag mitt första stalkerbrev
blev jag uppraggad i kassan
återvände jag till bokmässan efter två års frånvaro
2018
vilken jävla såpa
men också så himla bra!
Jag var på dejt med en tjej som gjorde mig helt ställd; hur ska jag kunna imponera på henne? Så cool att jag inte ens vågade kyssa henne först.
Nu gör jag det.
2018
Jag läste ”Moderskap” av Sheila Heti, och jag borde skriva och tacka henne för den boken. För att hon skriver om sånt som ingen någonsin pratar om. Om tankar på att inte skaffa barn. Och det är otroligt befriande! Läs den.
Vänner till mig har fått barn. Det är så himla härligt med vänners barn! Hur Arvid plötsligt är en självklar del av klättringen. Och Challe och jag har en egen klubb.
Vilska och jag har blivit så himla bra kompisar det här året. Det var vi väl tidigare också, men nu är det liksom som att vi måste tokhänga i flera timmar åt gången. Så himla fint!
Och Ida i Stockholm har gett mig värsta roliga uppdraget! Ja, det har med skrivande att göra. Och ja, jag kommer att berätta mer om det vad det lider…
2018
gick jag på Vendelas Alice i Underlandetfest, och träffade en randig katt, aka trollkarl. Så himla passande!
2018
lärde jag mig bryta de negativa känslokedjorna snabbare.
tog Lovisa nya författarporträtt av mig, som snart kommer upp. Här är ett:
foto: Lovisa Appelqvist.
2018
tänkte jag ”Vad bra att det aldrig blev nåt mellan oss. Hen är ju faktiskt inget bra alls”.
tänkte jag ”Vad bra att vi kan fortsätta ses, hen och jag, trots att jag inte vill ligga längre. Vi är bra ändå.”
2018
läste jag om Palmemordet och tänkte hoppas, hoppas, hoppaaaaas!
2018
firade jag vänners kontrakt och bokdebuter, t ex Emelie Novotny, som kom ut med sin hästbok, och Louise Halvardsson, som släpper nytt i år.
2019
kommer att bli bra. Jag ska bara försöka få till en bra jobbvardag igen, efter denna långa härliga ledighet. Med start t ex imorgon.
Ni har kanske märkt att den här bloggen är ganska död? Jo. Det går utmärkt att följa mig på Instagram och på Facebook, där jag har en sida för både Lina Arvidsson och för Ariel Held. Lovar att jag uppdaterar oftare där. Och på twitter.
Men, jag är liksom författare. Ibland har jag inte tid.
Facebook-sida