Ikväll anlände jag till ett möte i taxi och blev kallad gangster. Intressant.
I övrigt: min syster är här, min yngsta, och det är riktigt trevligt. Jag skickade iväg henne på dejt och hon hörde av sig dåligt. Så jag ringde elva gånger och hon blev lite skrattig av min oro. ”Ja, mamma”. Jag lovade att lugna mig och började fundera över hur jag egentligen skulle bli som mamma…
Nu när jag kom tillbaka hem från mötet var det något odefinierat som sprang över gräsmattan. Som tur var är jag nyfiken. Gick fram och kikade och såg snart att det var en igelkott med en plastpåse fast i taggarna. Jag trampade på plastpåsen och det taggiga knyttet stannade. Den hade snärjt in sig rejält och jag såg ju på språngmarchen att den försökte komma loss. Det var inte det lättaste. Jag höll i påsen och skakade lite. Inget hände. Igelkotten var tung och hoprullad och rädd. Jag försökte prata lugnande till den i mörkret, medan jag lirkade och vände och slet. Så hittade jag änden på plastpåsen. Och lyckades.
Jag lämnade igelkotten och hoppades att den inte tänkt sig plastpåsen som en cape i natten, en superman-image som jag nu i så fall gravt krossat åt den.
I övrigt händer det för mycket i mitt liv för att börja avbeta punkterna som gjordes i förra inlägget.
Men det kommer. Det kommer.
Facebook-sida