det kan liknas vid ett vaakum. och jag är inte den som slutgiltigt sätter ner en fot.

Din hypnos bränner bort skalet på mig.

Jag står naken och försöker konstatera något. Vad som helst, något. Jag vill aldrig misslyckas i din närvaro.

Så jag pratar om succéer. Om svunna repliker och stoltheter. Anar du mig under allt det här?

Anar du allvaret?

Anar du allvaret?

”Emma, jag känner att om jag ligger med honom måste jag dö sen.”

”Gör inte det, då.”