Den här dikten är inte ny, den finns t o m med på skivan. Men jag tyckte det var dags att publicera den här.
Nej vi har inte tiden som en slavdrivare flåsande i nacken, som vi alltid borde
Varken du eller jag har ju lärt oss att bli odödliga, hur ihärdigt och helt utan självdistans vi än försöker
För vi har gjort oss till egna små vidunder nu
Kisa o se hur vi redan tycks ha upplevt allt
Men ge mig då mitt alternativa universum!
Jag o Ida i en kedjerökande ickesökande vardag
pimplandes vin och kanelbullar och män
Jag i tjugotalsklänning och du vet, vi äger den här världen
Vad sägs om framtiden inom räckhåll?
Lite utdelning nu åt det framfusiga rödvinsjaget, för du vet, jag menar det alltid innerst inne
Naivt? Javisst. Men det var så här jag önskade att världen såg ut!
Man kan kalla det tro
En hängivelse åt det omöjliga
Itutad av mig själv, i mig själv, för vem vet vilken vinnings skull eller vilket missöde i ordningen, men jag står för det
Jag är hellre en nyfiken Alice i detta underland
Ge mig ragnarök och stiliga vampyrer
Hellre det, än halvsnygga börsmäklare på 24 år, bra avkastning, visst
Men var är huggtänder när man behöver dem?
Ge mig hellre för gamla fotografer
Hellre för höga splatterfilmsregissörer
Hellre splatterfilm än dig
där vi var då
Närmare till löständer än smekande händer, men du borde veta nu
jag har också huggtänder
En hemlighet: vi är bara de vi vill vara
Bara det blod som rusar lägger nerverna utanpå
Detta är mitt manifest
Tapetsera väggarna med det
Det är jag och mig själv och alla utkastade metkrokar i en doggybag
Verkligheten, fy fan, kom slåss med mig
En nervös symbios av övertro och undertro till det egna jaget
Jag kan alltid ta lördagen som exempel
Tyst frustration i tom hall, tom natt, men något höll mig tillbaka
Och jag ber om ursäkt för allt som håller oss tillbaka
Jag ber om ursäkt inför kommande generationer
För de gånger jag svikit dessa ideal, jag ber om ursäkt
För jag kommer inte att be om ursäkt längre.
Facebook-sida