Lilla sommarintervjun: Christin Ljungqvist

foto: Kristoffer Nilsson Ljungqvist.
 
Christin Ljungqvist, född 1983 i Vallda, är författare till böckerna ”Kaninhjärta” (2012) och ”Fågelbarn” (2013). Hon bor i Göteborg med sin man och när hon inte författar fler böcker jobbar hon på Akademibokhandeln i Frölunda. Hon är fascinerad av spöken, dyrkar tv-serien ”Game of thrones” och drömmer ibland om ett hus på landet.
 
Christin är utgiven på samma förlag som jag, Gilla böcker, så vi har träffats vid olika tillfällen för att representera; det vill säga signera böcker och babbla om vårt skrivande, sånt som författare gör. Under Litteralund hängde vi lite mer heldags, och det var kul att diskutera skrivande med någon som på ytan kan kännas som min motsats, men just i ambition och arbete är vi väldigt lika. 
 
 
 

1. Hur är läget?


Jomen, det är bra! Om man bortser från att jag går runt och spänner käken, av någon anledning, så att jag framkallar ett slag djävulsk huvudvärk. Borde absolut sluta med det.

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?


Skrivmoralen är låg på sommaren. Bästa skrivtid är övriga året, liksom! Särskilt hösten. Hösten är bäst.

 

3. Hur botar du skrivkramp?


Med stenhård självdisciplin, och rutiner. Som det att skriva innan frukost, då världen är som tystast, jag som klarast i knoppen, och frukosten blir ett slags dragplåster.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?


”De skandalösa” av Simona Ahrnstedt. Jag gillar att blanda upp läsningen med något lättare. Och bortser man från vissa skrivtekniska grejer, som att använda samma verb flera gånger på samma sida (!), var det härlig läsning.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

Här. Vid mitt skrivbord, i Kristoffers stol (hans är bättre, min är från Ikea …).

 

6. Idag är det ofta mer fokus på författaren än på böckerna, man blir lätt satt i ett fack, nästan som en marknadsföringsprodukt. Hur ställer du dig till det?


Kluvet. Jag älskar att skriva, men tycker det är sisådär att stå på scen. Samtidigt som jag efteråt surfar på adrenalin. Ja, jag är kluven …

 

7. Har du några speciella vanor som hjälper dig att skriva bättre, typ en favoritkopp du måste dricka ur, speciell musik du alltid lyssnar på, etc?

Jo, det är ju det där att skriva innan frukost. Så att frukosten både fungerar som dragplåster och belöning. Sen är musik oerhört viktigt! Inte medan jag skriver, men till och från jobbet, till exempel. Så jag kan fantisera fritt.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

Bok tre, arbetsnamn ”Räven”.

 

9. Vi är på samma förlag och du har skrivit två böcker, jag en. Ett tag kunde jag inte hjälpa att se det som en tävling, hur fånigt det än är. Har du sett det så nån gång?

Ja, det har jag. Och jag håller med dig, det är fånigt. I den här branschen finns ju inga garantier. Bara för att jag fick min andra bok antagen, behöver inte Räven ha samma tur. Jag försöker att stänga alla andra ute när jag skriver, fokuserar till tusen på mitt, annars blir jag ganska förtvivlad. Jag menar, J K Rowling? Camilla Läckberg? Och alla som får vara med i Babel? Sitta hos Malou efter tio? Det finns alltid någon som är bättre. Därför ska man bara jämföra sig med sig själv.

 

10. I dina berättelser florerar spöken och övernaturligheter. Kommer allt från din fantasi, eller gör du någon sorts spök-research?


Jag har gjort min research. Började redan när jag var runt sjutton, arton år med att gå till ett medium, och dit återvänder jag en gång per år, bara för att bli påmind och få lite perspektiv på livet. Sen har jag gått kurser för att öva upp min egen ”spökkänslighet”, och jag har också varit på en hel del mediala demonstrationer (då medium, inför publik, tar kontakt med andra sidan). En gång satt jag med på en seans, i grupp, med ett fysiskt medium. Precis som Mary i ”Kaninhjärta”. Vet inte om jag blev så övertygad, dock. Långt ifrån allt med spökligheter är ju på riktigt. Men vissa saker är, helt klart.  

 

 
 
Christin har också en blogg, hitta den här.