1.Hur är läget?
Med tanke på ens halvnerviga konstnärsnatur får jag ändå säga att det är ganska bra. Fast jag jobbar tyvärr mycket, brödfödsjobb du vet.
2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?
En viss rastlöshet kan infinna sig varma dagar, ja, men oftast har jag inga problem med det. Jag kanske är morbid, men ibland häckar jag hellre inomhus när solen gassar. Fast det beror på var i skrivandet jag befinner mig, men jo, visst drar havet just nu.
3. Hur ser din arbetsprocess ut?
Åh… denna bångstyriga organism. Det finns tre ord för den just nu: Splittrad. Fluktuerande. Intensiv. Jag är nog en sådan som arbetar sjokvis och i perioder, men jag borde verkligen schemalägga mitt skönlitterära skrivande mer för att få styr på det, hålla det intakt. Fast när det kommer till kritik är jag mycket mer strukturerad och effektiv, men egentligen borde det kanske vara tvärtom.
4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?
Jag har just läst ut Ovidius ”Metamorfoser”, samt ”Ljus” som är Inger Christensens lyrikdebut från 1962. Inte hennes bästa om jag ska vara helt ärlig, men det är väl inte märkligt alls. De flesta diktare och författare blir ju bättre efterhand. Så även hon.
5. Var befinner du dig helst när du skriver?
Jag är en tråkmåns. Helt odramatiskt gillar jag att sitta hemma i min fåtölj, eller soffa, med datorn i knäet. Eller vid skrivbordet när jag har ett bekvämt sådant, vilket jag inte har nu. Då kan jag sprida ut mig mer. Emellanåt funkar caféer och även stadsbiblioteket, men det går i perioder och tenderar bli aktuellt mest vid längre skrivperioder eller när jag tröttnat på att vara hemma.
6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?
Det har blivit ett antal med åren, både poeter och prosaister och jag upptäcker hela tiden nya, men några jag återvänder till är Mare Kandre, Anne Carson, Birgitta Trotzig och på senare tid Lotta Lotass. Kandre för sitt alldeles unika och tungt mättade språk med vilket hon gestaltar fantastiska historier, och Trotzig likaså, fast med en helt annan röst och bildvärld, och det är främst Trotzigs diktverk jag läser. Anne Carson är ett geni rakt igenom som gör nytt, skriver om och korsbefruktar sina verk med andras med en så vackert tecknande hand att jag vill gråta. Hon har verkligen kommit att bli en stor förebild. Hon utmanar mig och mitt skrivande samtidigt som hon berikar det oerhört.
Lotta Lotass gör något helt annat än Carson; vissa av hennes texter är fullständigt obegripliga för mig, som svåra tal att räkna ut, men det är också däri kraften ligger, i motståndet, och det tror jag är nödvändigt att möta oavsett vad man skapar, att tvingas ur sin bekvämlighetszon, stötas mot något främmande. Sen finns det andra diktare som Aase Berg, Johan Jönson, Sylvia Plath, Marie Silkeberg, eller varför inte allas vår Marcel Proust med sina trettio rader underbart långa meningar. Var och en av dessa inspirerar mig, tröstar, berikar och vidgar.
7. Vad handlar det du skriver om, var hämtar du din inspiration?
Stor fråga, men i korta drag har det jag skrivit hittills rört sig kring saker som liv, tid, existens, sorg, kropp, maktförhållanden, kamp, förlust, förlåtelse. På olika vis.
8. Vad håller du på med för projekt just nu?
Hemligt! Men det gror. Jag kan säga så mycket som att det är en hybrid…
9. Du recenserar även teater och böcker. På vilket sätt berikar det ditt skrivande?
Att skriva kritik är för mig en kreativ verksamhet lika mycket som det skönlitterära skrivandet, och det har kommit att bli en viktig sådan. Skillnaden för mig är att jag inom kritiken har ett konkret material att utgå ifrån, vilket jag inte alltid har inom det andra. Att som skrivande person läsa mycket är ju lika viktigt för skrivakten som själva skrivandet, anser jag, och att sedan göra en både poetisk och litteraturvetenskaplig läsning av ett verk och försöka formulera en kritik som bär och gör texten/verket rättvisa, är en utmaning jag gillar väldigt mycket. Det ger stimuli och näring på så många vis till alla aspekter av min praktik eller vad vi nu ska kalla det, och att utöver litteratur även bevaka och skriva om scenkonst (performance och teater) ger ytterligare en dimension till detta som är oerhört spännande eftersom allt i grund och botten handlar om förmedling av ärende, språk, uttryck, upplevelse, känsla. Eftersom jag själv har en viss bakgrund inom teater och det råkar vara min stora kärlek efter litteraturen är det en ynnest att få bevaka och skriva om det.
10. Jag har skitdålig koll på vad som går på teater just nu. Tipsa mig om nåt jag absolut inte får missa!
Det beror på vad du gillar.Sommaren är ju teaterns off-season där fars, komedi och liknande brer ut sig; genrer som inte alls är min kopp te, jag är mer en avantgarde-junkie, men Skillinge teater har ibland intressanta grejer. Annars skulle jag uppmana dig att hålla koll på Institutet, de har nytt på gång med premiär i Tyskland i höst, men de brukar spela i Sverige också, och Malmö stadsteater sätter upp ”Konst” av Yasmina Reza (hon som skrivit pjäsen ”Carnage”, som även blivit film) som verkar intressant. Inte avantgarde kanske, men hon har ändå ett tilltal jag gillar. Teatr Weimar kommer säkert med något nytt, de är otroligt produktiva, och Inkonst brukar inhysa intressanta gästspel av allehanda performancekonstnärer från hela världen – jag skulle helt enkelt råda dig att vänta till hösten eftersom det råder stillestånd just nu.
Facebook-sida