Den 25 juli gifte sig min barndomskompis Emma med sin Mattias. Planen var egentligen att ha vigseln på Hallands väderö, men det ville inte vädergudarna. Storm och regn gav att det fick bli en fin intim vigsel i Västra Karups kyrka istället. Utan orgel, men med skönsång och gitarr. Det blev hur bra som helst! Sång stod Emmas kompis Annie, och Mattias syskonbarn Mathilda för. Jag höll mig faktiskt ifrån att gråta. Även om det var på vippen när Mathilda sjöng ”Perfect day” av Lou Reed. Jag har aldrig hört den sjungas på ett bröllop förut, och den passade så bra!
Förväntansfulla i bänken inför…
Och här kommer de!
Annie sjunger, hennes man Johan spelar. Även prästen hoppade in som musiker emellanåt.
De sa både ”ja” och ”yes”, för de amerikanska gästernas skull.
Klänningen; ett kapitel för sig. ”Ja, visst är den lite Lilla sjöjungfrun?” sa Emma.
Bussarna som var inhyrda att ta oss till och från ön, tog oss istället på en sightseeingtur på Bjäre. Min syster Hanna, som till vardags jobbar som guide för Solresor runt om i världen, fick nu berätta på både svenska och engelska om den bygd vi befann oss på. Riktigt roligt och lärorikt, även för oss som är födda och uppväxta här!
Ninni och Sofie utanför kyrkan.
Hanna, Margareta, Sofia, Ninni. Med champagne utanför bygdegården.
Posa med Ninni! Min klänning hade lång ärm, något jag oroat mig för lite i och med att juli kan vara ganska svettigt. Men den visade sig passa alldeles utmärkt till dagens väder.
”Ta helfigur också!”
Å, jag tog många bilder på den underbara klänningen, var så säkra!
Festen efteråt var i Bygdegården, lokalen som stått värd för så många festligheter under uppväxten. Tema för bröllopet var länder, eftersom Emma och Mattias har hunnit resa en hel del; både tillsammans och var för sig. T ex hade de sin första dejt på en turande Helsingörsfärja!
En liten tändsticksask för att markera min plats… Jag blev även förtjust över det cigarrbord som stod vid toaletterna, utrustat med utöver cigarrer diverse trevliga förnödenheter som snus, cigaretter, plåster och små tictac-askar.
Vid mitt bord fanns bland andra Emmas kusiner Markus och Elina.
Mitt bord var bord Danmark. Vi snodde de andras öl och tog gruppbilder! Amerikanska Dawn blev än mer amerikansk i cowboyhatt.
Fina handdukar på toa. Min mens kom mitt i festligheterna, kändes väldigt dramatiskt, och jag tar det som ett tecken på fruktbarhet till brudparet.
Mattias håller tal till sin brud.
Jag hade skrivit ett tal, som jag omarbetade tillsammans med Ninni (barndomskompis hon med, och även min kusin). Det innehöll både pinsamma barndomsminnen, och en och annan sång. T ex tvingade vi alla att sjunga med i denna fantastiskt svåra låt, som Emma sjöng i vår egenhändigt hopsnickrade melodifestival sommaren 1993, eller när det nu var.
Även de engelsktalande, som alltså inte förstod ett ord av vad vi sa, kom fram efteråt och tyckte talet var bäst av alla. Då är jag nöjd! (Och tack Hanna, för bilderna)
Som sagt: brudens klänning! Man märkte när Emma ställde sig bredvid en, på tyllet som försiktigt strök sig över benen… Trots all småsten som måste ha fastnat: hade jag haft en sån hade jag aldrig velat ta av mig den. ”Jag vill bara krypa under den och kika fram mellan benen!” sa både Sofia och Ninni. Något de senare faktiskt gjorde. Men det har jag inga bilder på tyvärr.
Däremot lite suddiga mobilbilder från brudvalsen, som gick till Journeys ”Don’t stop believin'”.
Det var ett leende på Emmas läppar från början till slut denna dag, och det var så härligt att se. Ja, det blir jag gråtmild bara av att tänka på. Detta är två människor som hittat varandra via nätdejting. Så till alla därute som sliter med profilerna och väjer mellan bottennapp och besvikelse: don’t stop. Believin’. Vill det sig väl kan det sluta med bröllop och tyll.
Emma Hervén <3 Mattias Lund.
Och tro det eller ej: jag tog bara en cigg från det där bordet! Här i nattmingel med Emmas kompis Markus och hans kille Blake.
Facebook-sida