Skrev precis om Johanna Sällström på tellusfilm.com. Det dör folk runt omkring oss nu. Jag vet, de har inget med varandra att göra och det är hemskt att skriva så här. Men det känns ju läskigt ändå! Anna Nicole Smith var lika oväntat som Marianne Fredriksson. Som Johanna Sällström. Om man ser det som i ”Körkarlen”, Victor Sjöströms gamla svartvita skräckfilm efter Selma Lagerlöfs bok, så har de ju något gemensamt. I så fall hämtades även Saddam Hussein av Döden. Hämtade ner honom från galgen, tog honom under armen. Döden. Han som går med lien och den stora svarta kappan och döljer sitt ansikte. Han som kommer som i Monthy Python, mitt i middagen. En objuden gäst. Tar en med sig vad man än säger. Vare sig man ätit av den förgiftade steken eller inte.
Jag vet inte vad som hände med dem. Eller vad som händer med dem nu. Men två barn har lämnats bakom i alla fall, de är kvar. Utan mammor. Varför blir det så här? Det är svårt att förstå sig på den här världen.
Jag har skrivit ut min roman och idag kamperar jag i ateljén, tillsammans med en motvillig Åskar. Motvillig, för att jag pratar för mycket tycker han, för att jag klagar när musiken är för hög. Han är van vid att vara själv här. Eller med andra tysta konstnärer.
Det var marknad på torget idag. Man hittar ingenting, jag lovar. Jag letade länge efter grönsaksståndet. Tills Åskar sa: De har inget sånt. De säljer bara onyttigt kraffs idag. Jaha. Så mycket för den moroten.
Jag hittade i alla fall världens största kanelbulle. Och när jag kom fram var det bara en kvar! Mm. God var den också. Det höll Carolina med om.
Snart ska jag träna igen. Det är det som är så härligt med träningskort: man kan träna när man vill. Hur mycket man vill. Jag trodde aldrig jag skulle uppskatta det så här mycket!
Lyssnar mycket på Edith Piaf nu. Hon var beroende av morfin. Levde hårt. Men sjöng hela livet. Och sjöng jävligt underbart.
Det blir Stockholm i mars. Hallelujah!
Silver till Maria PH igår, och Anja åkte ur. Oj oj oj, var inte det på tiden? Jag vet att jag nyss skrev att Anja, vilken människa!, men nog är det synd om alla de som kommit i skymundan. Dags att få syn på dem, och det gjorde vi alla igår…
Intervju med fröken Ö imorgon. Och manga-tjejen på fredag. Hi!
Jag vet inte hur man ska hedra de som dött.
Betyder det något vad jag skriver eller inte skriver? Låter det inte mest löjligt, får man inte mest ont i magen av alla som skriver om dem på sina bloggar? Som jag. Mår man inte mest illa av mig nu?
Det är Alla hjärtans dag. Jag lagade mat till oss. Och vi ska ut och ta en öl ikväll. Så. Jag ska i och för sig dricka alkoholfritt, tänkte jag. M-hm, men kul ska det bli. Finklänning och fina skor.
Sist: Jag menar inget ont.
Jag tror ni vet det.
Jag hoppas det.
Facebook-sida