För att följa vårens tema: sjuk…

 

Det är skönt att det finns så mycket man kan göra. 

Fotografera lättjefulla Lisa, till exempel. Leva hennes liv ett tag. Det vill säga ligga och ta igen sig. Mest hela tiden. Skippar förvisso det där med att försöka riva ner saker på väggarna, leka med små saker på golvet samt slicka mig själv över hela kroppen. 

 

 

När jag var femton hängde vi nere vid stranden, det var jag, Ninni och Emma, ibland Sissi. Jag ville hemskt gärna se ut som nån annan. Här försöker jag med det. Har bilden framför mig på skrivbordet numera, tycker den är fin att kika på. Jag posar så bra, eller hur, med peacemärke och allt.

 

 

 

Ägnar mig åt lite läsning. Alex Bengtssons lilla diktbok har legat på mitt golv ett tag, jag läser då och då. Man måste älska exempelvis den här versen.

Hela diktsamlingen heter för övrigt ”Martin Svensson sjunger att alla gråter men det kan inte vara sant”. Även det måste man älska.

 

 

Man kan beställa pornografiska serieromaner på adlibris! 

Jag gör det och tycker jag kommer billigt undan. Tänker att om jag bara beställer en per månad är det helt i sin ordning. Som att skippa ett par falafel och gå till jobbet istället för att åka buss. I slutet av månaden ska det nog jämna ut sig. Och då har jag ändå satt undan den där tusenlappen som väntar på nya glasögon…

 

Sen finns det alla de här sakerna man borde göra men inte gör. 

 

För idag gör jag dem inte.

 

 

Istället fotograferar jag mig själv lite grann. I hopp om att se lika cool ut som Betti Alver på den här bilden, på nya boken jag köpt av henne. Kvinna på 20talet. Den här meningen är redan understruken med rött i förordet: ”Den moderna kvinnan vill inte nöja sig med enbart tryggheten, men om hon fastnat i modernitetens splittring och spleen har hon inte ambitioner nog att skapa sig en egen framtid.” 

Så här vill jag också se ut när jag debuterar:

 

 

 

En annan grej som bör bli skriven är en intervju med Per Alvsten och Niklas Åkesson som jag gjorde igår. Har allsköns anteckningar att sätta ihop och stycka ner till begriplig ordmassa http://diktafon.wordpress.com som jag skriver för ibland. Kommer det att göras idag?

Kanske.

 

Jag silar ingefäravatten och dricker och sväljer. Halsen säger jippijajajo. Magen säger what the fuck. Näsan säger Jag vet inte vart jag ska ta vägen, ursäkta. 

Ögonen tackar för nya linser, slipper slitna glasögon. 

 

Lisa försöker förstå sig på persiennen.