Sorterar lite tvätt och inser att vissa av dessa plagg aldrig har tvättats här. De har inte sett någon annan tvättstuga än hans.
Och då blir man ändå lite vemodig.
Spelar ju ingen roll hur brutalt och definitivt det slutade. Jag hade en relation här i höst. Och den var tydligen så pass innerlig från min sida att jag spenderade mer tid hos honom, än jag spenderade i min lägenhet. Det går inte riktigt att tänka sig nu. Så overkligt att ta på att det är svindlande. Men vi var alltså ett. Eller försökte. Glida in i varandras vardagar, vara del av samma morgon och kväll. ”Jag vill bara vara med honom liksom!” Ingen logik efterfrågas, när man är nyförälskad och allting rullar på.
Det är inte meningen att bli sentimental, men vem kan undvika det? Imorgon stundar nyårsafton och det gångna året synas i sömmarna. Jag kommer som vanligt att göra en liten bildkavalkad med små kommentarer. Ikväll nöjer jag mig dock med att konstatera att allting är flyktigt. Ingenting är beständigt. Ingenting går att förutsäga. För två veckor sen låg vi alldeles nära i sängen och du sa ”Jag älskar att vara ute och festa, var och en för sig, men sen ändå komma tillbaka, och så ligger du här.” Och jag kurade ihop mig vid din varma mage och kände det samma. Det är en av de stjärnor jag måste få ha kvar. Även om den aldrig blev solen.
Facebook-sida