En fullspäckad långhelg i Stockholm! Här kommer bilder från den.
Jag bodde hos Anna Liv som också skriver på dagensbok. Hon bor i en mysig liten lägenhet vid Rådhuset, så till henne fick man åka blå tunnelbanelinje nere i underjorden och sen hiss upp till markplan.
I sin bokhylla hade hon massa fina böcker, jag tjuvfotade när hon var på jobbet.
En stor anledning att åka till huvudstaden lite oftare nu är att Emelies bebis har kommit. Ava heter hon, och hon tyckte inte jättemycket om när jag höll henne. Men det ska vi nog bli två om.
Sen är det ju inte sånt man ska ta personligt direkt. Jag menar, vi kan ju fota henne hur mycket vi vill och hålla på, men det hon bryr sig om är mest att äta och sova. Emelie la ner henne lite för att umgås med mig, och då blev hon sur för att hon egentligen ville ha mer mat. Men efter ett tag somnade hon. ”Nu tröttnade hon på att vara sur”, sa Emelie. Bebisar har inte så många olika uttryckssätt liksom.
På torsdagkvällen var vi på releasefest. Sånt som bokbloggare i Stockholm går på hela tiden, men jag inte så ofta gör. Ursäkta något kassa bilder, det ser ut som att vi befinner oss på ett kvinnofängelse, men i själva verket är det på Bonden. Jag hade på mig mormors gamla blus, som jag tog som arv. Kändes extra fint när den fick komplimanger.
Bra bilder, och framför allt bilder på kvällens stjärna Ester Roxberg kan ni se här. Jag köpte både hennes debut ”Antiloper” som jag varit nyfiken på, och den nya, ”Fågelhuset”. Ester och jag skulle ha träffats i vår egentligen, på LitteraLund, men eftersom hon är höggravid hoppade hon av i sista stund. Så det var kul att få säga hej nu ändå, ska bli spännande att läsa hennes böcker.
Sen drack vi vin och pratade om hur mycket vi gillade dj:n. Och så det ascoola bandet från Malmö som jag inte minns vad de hette, och Camillas spännande framtidsplaner och att de spelade Ane Brun när vi gick.
Vi hann äta middag med Moa också, jag och Anna Liv. Men det var inget jag tänkte på att fota, dessvärre.
På lördagen var det fest igen. Åttonde mars och Internationella kvinnodagen firades med Kuttan Blues, den nya humorsatsningen min kompis Malin Jacobsson dragit igång. Festen var på debaser Medis och det blev bland annat kärt återseende med Karin. Uppträdde gjorde bland andra Maggan Hammar, Malin Jacobsson, Alma Kirlic och Laura Wihlborg. Karin fotade mig när jag filmade, spexigt va?
Över huvud taget var jag minglig och nöjd med att kunna åka nånstans själv, komma dit och känna så mycket människor att det inte gjorde något att jag var där själv. En sån där kväll när man pratar med ett killgäng för att en av de tycker att ens frisyr påminner om hans flickväns, att den var fin och det är ju kul att höra när man har det på utväxt, och vi diskuterade uppföljare som var bättre än originalet och jag sa ”Terminator 2” och tyckte att jag vann men det tyckte inte de.
Sen fotade vi varandra lite på toaletten, jag, Karin, Alexandra, killen som var med henne och Kim.
På lördagen hängde jag med Emma hela dagen. Köpte ny väska för att slänga min gamla som jag haft i… elva år! ”Men jag har liksom spytt på den och den har ändå hängt med”, förklarade jag tårögt för Emma, som inte höll med om att det var ett bra argument. Så nu har jag ny tjusig väska. Skolbuss, tänker jag när jag ser den, en sån där gammal skolbuss som de har i Forrest Gump, med en stor växelspak.
På kvällen såg vi Jesus Christ Superstar med Ola Salo. Det var precis så bra som man kan tänka sig. Av någon anledning har jag helt missat att det var modern tolkning och blev först förvånad över lack och läder istället för togadräkter. Men det visade sig trevligt med nätbrynja…
Vi åt middag innan på en restaurang i närheten, Gröne jägaren, Anna Liv skrattade när jag sa det. ”Men du räknade ju upp den som alternativ när du googlade!”
”Men jag skojade ju bara.”
Ocoolt eller inte, de hade både snygg, trevlig servitör och en fantastisk lax- och skaldjursgryta.
Avslutningsvis drack vi drinkar i Emmas hotellobby. Pratade om framtida bröllop och sånt, och glodde i smyg på en kvinna med mönsterstickad one-piece. Rysligt och samtidigt lite modigt, tyckte jag.
På söndagen följde jag med Emelie, Per och Ava på familjeutflykt till Ekerö. Ekerö ligger liksom i Stockholm fast det är mer som ”på landet”, eller åtminstone en lyxig förort med mycket skog. ”Här kan jag bo”, sa jag, och Emelie tyckte det lät bra. Till slut gav vi upp på nyskapande fikamöjligheter och åt lunch på Drottningholms slott. Där står vita statyer och spanar ut över havet och man kan äta crèpes med räkor och dill, precis som prins Bertil ville ha det.
Om ni tittar noga ser ni min nya väska.
Sen åkte jag hem och satte upp Ola Salo som Jesus på min badrumsdörr. Var det en bra eller en dålig idé? Han är hypnotiskt snygg och det blir genant att bajsa inför honom, tänker jag. Man kommer också väldigt mycket i närkontakt när man ska gå ut. Kanske både bra, och dåligt.
Det är ju bokrea, men jag har glatt konstaterat att varför hetsa? Jag köper och får en massa böcker hela tiden, när jag vill, bokrea eller inte. Köper jag böcker bara för att, är det lätt hänt att de blir liggande för att jag trodde att jag ville läsa dem men tre år senare har jag fortfarande inte gjort det. Kallas det för kap? Jag tror inte det.
Men den här hittade jag i Emelies Akademibokhandel och den har jag ju faktiskt tänkt läsa om ett tag. Och tänkt att jag borde äga, för att den är en sån där klassiker jag tycker väldigt mycket om. Och en fin utgåva, inte sant? På pärmen är det en yxa. Bara en sån sak.
Jag måste ju tillägga att det var första gången jag och Stockholm kom så här pass bra överens. Jag steg av på t-centralen, visste vart jag skulle ta vägen, rycktes inte med i något högre tempo utan tyckte det dög bra med mitt eget. Köpte tre-dagars-kort, hann med tunnelbanan, tog mig runt utan större problem. Gick förvisso vilse när jag skulle till Emelies jobb, men inga stora hål att trilla ner i, inget tryck över halsen. En väldigt ångestfri vistelse där staden inte åt mig hel, bara möjligtvis nafsade mig lite i magen. Det var fint av dig, Stockholm! Det bådar gott inför framtiden.
Facebook-sida