Året 2017

Snor ett sånt där formulär…
 
 

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut? 

Gjorde och gjorde, men det började ju rätt dramatiskt med att jag var med om ett rån. Det har jag aldrig varit tidigare. Det var obehagligt. Jag lärde mig en massa om hur psyket fungerar av det. Bearbetningen. Hur lång tid det tog att bli en vettig människa igen. Att vissa saker fortfarande hänger kvar och skaver, så att jag stundtals blir rädd. Eller lite galen.
Rättegång har jag inte heller varit på tidigare. Det var rätt spännande, faktiskt. Om man bortser från det sjukt sorgliga i att en 17åring hamnat så snett. Och hans mamma som satt där och led. Oj, vilken tur jag haft i livet, tänkte jag då.


 
Jag spontanåkte på två releasefester jag blev bjuden på. Det mesta är ju i andra städer jämt, och då struntar man lätt i det, men den här gången var det böcker jag sett fram emot och följt arbetet med på sociala medier. 1. Christin Ljungqvists ”Vita tigern” i Göteborg. 2. Anna Jörgensdotters ”Solidärer” i Gävle. Gävle! Där har jag aldrig varit tidigare. Det var en rätt söt stad att vimla omkring i, med gamla fina byggnader och en forsande å.
 
Jag var hundpasserska också, åt Ludde. Och nu i slutet av året matade jag en bebis (Idas Matilda) med en nappflaska och fick henne att sluta gråta. På eget bevåg, jag var ensam med henne. Det kändes nytt, i alla fall.
 



Genomdrev du någon stor förändring?

Jag bestämde mig ju för att färdigställa och skicka in tre manus till förlag innan årets slut.
Min tanke med detta var att jag skulle satsa allt för att bli publicerad igen. Vilket jag förstås gärna vill. Det har inte lyckats än, vilket förstås känns surt. Men det ska inte förta det stora i själva handlingen. Jag har fan jobbat som en elitidrottare!
Första manuset skickade jag i februari, 198 sidor, 64422 tecken. Andra manuset skickade jag i maj, 313 sidor, 78414 tecken. Tredje manuset ligger just nu på 204 sidor, 69475 tecken. Eventuellt skickas det tredje inte förrän i januari, så lite snubbel på mållinjen där. Men det är okej.

I ljusa stunder tänker jag att dessa tre manus alla har potential att bli publicerade, det är bara en fråga om tid, rätt förlag, några extra omarbetningar. I mörka stunder har jag tänkt allt möjligt negativt om min framtid som författare, som inte fått särskilt mycket uppmuntran det här året. Jag behöver göra förändringar som inte har med produktiviteten att göra, utan annat. Ska fundera över vad.

Det genererade saker att vara så produktiv, hur som helst. Skrivlusten flödade! Jag startade utöver dessa tre romanprojekt upp ett ungdomsboksprojekt, som med ett halvt färdigt förstautkast ligger på 139 sidor, 52168 tecken, och ett diktprojekt som legat och lurat i huvudet, som har mycket kvar men ligger på 47 sidor just nu (jamen, nu blev jag lite galen i att nämna siffror), 3247 tecken.

Diktsamlingen kom igång tack vare Melissa Henderssons litterära afton, vilket också var en riktig toppgrej det här året.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jodå, Emma och Mattias fick Elise. Solstråleunge! Och Ida och Alex fick Matilda. Och så blev en kompis gravid, rätt oväntat (Vilska och Joel). Men välkommet. En annan mer väntat (Lisa Z och Henrik)… 😀 Båda jättespännande förstås.

 



Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
6 januari. Då blev Malmborgs Erikslust rånat av tre män beväpnade med knivar.

 

Samma dag dog dessutom en vän och fd arbetskollega. Anne. Jag vet fortfarande inte exakt hur det gick till. Men att det var en olycka i hemmet. Det är drabbande när människor dör, och hon var alldeles för ung, hon var som mig. Jag kände sorg förstås, men också skuld. Hon hade alla de där problemen med kroppen, det satte sig på psyket, jag borde funnits där mer för henne. Jag fanns där en del, under hösten. Men hon dog ensam. Hon fick aldrig komma tillbaka. Jag skrev en lång dikt till henne som jag framförde på scen. Det kändes fint, inte minst för att flera kom fram efteråt och pratade. Om sina vänner som dött hastigt. Om hur sällan man pratar om döden. Och hur skönt det är att få göra det.

 

Jag kommer att minnas årets bokmässa, som jag bojkottade. Åkte dit för att demonstrera istället. Gick på den alternativa lite. Var fly förbannad, ÄR fly förbannad över hur lätt människor tycks vandra över till nazismen dessa dagar. Man vänder på ord, skapar alternativa samhällen. Vi ser så mycket skit i politiken nu. Donald Trump, Svenska motståndsrörelsen, Sverigedemokrater och fan och hans moster.

I Göteborg hängde jag med författarkollega Louise Halvardsson, och det görs också alltför sällan. Så kul att prata skrivande och hänga med henne! Var också på rolig releasefest på Bengans, Evelina Varas släppte novellsamling, och jag fascinerades av hur folk samarbetar poeter/musiker i den staden, samt njöt av bisarrt god vegansk grillmacka (måste återkomma till den nån gång).

En sak man också kommer minnas, även om jag redan glömt vilket datum det hände, är ju terrorattacken i Stockholm förstås. Hur jag var på väg att packa ihop på fiket när jag hörde folk prata om en lastbil som kört in i en folkmassa. ”En liten lastbil”, hette det länge. Och sedan satt jag hela eftermiddagen och följde flödet på facebook, folk som skrev att de var i säkerhet, radiosändningarna som pratade om det ena attentatet efter det andra. Folkvandringar från centrum till förorterna. Fruktansvärt. Hur ska vi få stopp på det meningslösa dödandet?

En försiktig samtidsspaning: vi hanterar allt det jobbiga; nazismens framväxt, flyktingströmmarna och krigen, terrorattackerna, med verklighetsflykt. Är det inte så? ”Stranger things” känns som det tydligaste exemplet på det. Där har skaparna blickat bakåt till åttiotalet, så nära som möjligt försökt porträttera sin barndoms favoriter. Och monster och övernaturligheter genomsyrar även årets julkalender. Själv skriver jag också med övernaturliga inslag just nu. Inte för att det känns som en trend, det var bara något jag ville. Men jag tror att det funkar så; i mörka tider flyr vi in i andra världar. Vi vill helt enkelt inte vara här.

Vilka länder besökte du?
Danmark. Det låter kanske tattigt, men hallå, vi i Malmö säger ju jämt ”och så är det så nära till Köpenhamn!”, men hur ofta utnyttjar vi det, då? I år gjorde jag det. Sov över till och med, jag slog på stort. Min kompis Sarah, som jag hängt mycket med i år, bodde där ett tag.



Bästa köpet?
Får nog bli mobilskalet. Jag är sjukt nöjd! Mitt kusinbarn sa senast jag var hemma ”varför har du den där clownen på telefonen?” Då trodde jag ändå att jag gömt undan den väl. ”Känner du till honom?” sa jag förfärat. Hon hade sett trailern. ”Ja, han äter barn”, sa jag. ”Fast han finns inte på riktigt.” Usch, usch, nu skapas nya generationers mardrömmar, tänkte jag…

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Det var väl mycket, hoppas jag.

Men första tanken: att ”Det” var så bra! Jag hade sett fram emot den så länge. Här skriver jag mer om den.

Jag blev också väldigt glad och uppeldad och berörd allmänt av hela #metoo-rörelsen. Det känns som något stort att få vara med om. Revolution! Så länge vi har pratat om dessa frågor, utan att något någonsin har hänt. Nu börjar det hända saker. Handlingar får konsekvenser.

Att träffa Ina, t ex, gjorde mig glad! Bra, rolig människa.

Och min pappa fick flickvän! Det var på tiden. Maria heter hon, mycket trevlig dessutom.

Att upptäcka Rättegångspodden. Poddar, över huvud taget, har jag lärt mig lyssna på och uppskatta i år.

Lägger till frågan: Gjorde något dig riktigt förbannad?

Ja, utöver högerextremismen och terror och skit, så gjorde det mig förbannad att man bytte ut Gomorron Sverige till ett mycket stressigare, flamsigare och amerikaniserat Morgonstudion. Där litteraturkritiken tydligen inte hade någon plats… Tur att Magnus Utvik och Yukiko Duke fortsatte på eget håll.

Saknar du något från år 2017 som du vill ha år 2018?
Ett fucking jävla bokkontrakt. Nu är det dags.

 Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat yogaliknande pass. Min nacke gillar inte det här livet.

Ibland går jag in i mitt jobb så intensivt att jag tappar bort mig, känns det som. Men jag tror jag blir bättre på det.

Så här i efterhand: uppdatera bloggen. Det är ju rätt kul ändå.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Rökt cigaretter. Det är en hatkärlek, men jag mår så mycket bättre, på alla vis, om jag håller mig ifrån det. Ska bli bättre på den punkten framöver.

Favoritprogram på TV?
Jag ser ju tv på datorn, men ändå. Hm… ”Full patte” är bra den här säsongen!

Men hallå, ”Twin peaks – the return”, eller vad den nu hette! Så bra det var! Så obefogad den negativa kritiken! Och sista avsnittet. Jag rös! Wow så kul, det kunde blivit en sådan flopp men blev inte det.

I Malmö körde de David Lynch-tema på Spegeln, och jag sörjer de visningar av hans gamla filmer som jag missade. Så bra initiativ, så kul att gå dit med Ingvar, som är mer fantast än jag. Se den fina dokumentären ”David Lynch – the art life” om ni får chansen. Handlar om hans skapande, hans fantasi, mer än om hans filmer.

Bästa boken du läste i år? 
Jag har faktiskt läst mycket som varit bra i år! Augustprisvinnaren ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” av Johannes Anyuru gillade jag skarpt. Men också Ester Roxbergs ”Barnvagnsblues”, ”X – den sista platsen” av John Ajvide Lindqvist, ”My friend Dahmer” av Derf Backderf, ”Ölandssången” av Tove Folkesson, jag upptäckte Gertrud Hellbrand som författare, Olga Ravns ”Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne” var fantastiskt inspirerande poesi, Anna Nilsson kom ut med sin fina ”Alice i Underlandet”; köp den! ”Det svenska hatet” av Gellert Tamas är en tegelsten värd att läsa, och ”A” av Martina Moliis-Mollberg ytterligare härlig poesi. Och så är Tove Jansson stilistiskt en av de bästa jag vet; blir påmind om det varje gång jag läser henne. Läste även bästa novellen jag läst: ”Dolly” av Alice Munro. Läs den!
 
Och när vi ändå är inne på noveller; ”Anrop från inre rymden” av Elin Nilsson. Briljant!
 
 
Största musikaliska upptäckten?
Jag älskade, älskade, älskade Henrik Berggrens nya skiva!!
 
 
 
 
Vad var din största framgång på jobbet 2017?
Jag fick ett roligt uppdrag från Kronans apotek, att skriva två erotiska noveller att lyssna på för par som har det svårt i sexlivet. De finns gratis att ta del av här. (scrolla ner på sidan) Mina berättelser heter ”Tess” och ”Gertrud”, och handlar om ett lesbiskt möte på biblioteket. Inte det bästa jag skrivit någonsin, men när jag lyssnade på dem i efterhand kände jag ändå: jag ÄR fan bra på att skriva om när det hettar till! Det explicita. Jag kan det! Det är en skill jag har.

Det var ett kul jobb, som gick hyfsat snabbt att genomföra och som dessutom gav bra betalt. Mer sånt, tack!

Jag har även startat upp lektörstjänst, äntligen. Funderade länge över det. Risken att överösas av arbete, och hur mycket tid det skulle kunna tänkas ta från mitt skrivande. Men det har gått bra än så länge! Och kul att få arbeta som skrivpedagog igen. Det här året har det inte blivit några kurser pga för få anmälda, så då får man ta saken i egna händer, tänkte jag till slut.

Din största framgång på det privata planet?
Hm. Jag vet inte om jag vill mäta mitt privatliv i de termerna? Jag harvar väl på. Kärlekslivet har varit stiltje ibland, intensivt ibland. Uppsplittrat eller nära eller bara åt helvete. Jag försöker lära mig hur jag funkar och utvecklas. Ibland känns det som att jag gör det, ibland inte. Men det har varit fina möten det här året, det har det.

Jag har faktiskt varit en bra bisexuell, om man nu kan säga så? Jag har dragits till både män och kvinnor, och jag har accepterat det och agerat på det. Inte jämt, förstås. Men flera gånger. Det är en framgång, för en som är drillad i konsten att döva känslor. Som jag, och som många svenskar tydligen, är. (Minns inte var jag läste det? I boken om Trollhättedådet som jag läser just nu, tror jag.)

Jag har ju läst asmycket! Bra grejer, grejer jag velat läsa. Även om jag inte alltid är så snabb på att läsa ut, och den senaste tiden börjat på flera på samma gång… Men läsandet ska inte kännas som ett jobb, tycker jag. Det ska vara roligt.

Och så kunde jag och vågade plötsligt klättra fingriga väggar i Kjuge! (Fingriga = det finns bara små små kristaller knappt synliga för ögat att ta på och stå på) Det var ett framsteg. Kolla den här t ex, helt slät ser den ut. Men jag klättrade uppför den.

Största misstaget?
Jag har slösat med mina pengar, så att det känns knapert nu. Det måste jag lära mig att bli bättre på. Att ha översikt och vara snål.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Vet inte. Det har nog varit upp och ner, som vanligt.

Jo, det fanns tillfällen när jag var riktigt jävla ledsen. Tänkte supermörka tankar. Men, det gick över. Och jag tror att ciggen påverkar där faktiskt. Utan dem är humöret jämnare.


Vad spenderade du mest pengar på?
Att skriva på fik, garanterat.

Grejen är att jag inte vill sluta med det. Jag trivs så bra! Nu har vi dessutom utökat gänget, och sitter ofta tre eller fyra st till och med. Allt kommer bli annorlunda när Lisa Z fått barn, antar jag, och kanske lever inte vårt fik kvar för evigt heller. Men det har varit en av de bra grejerna det här året. Jag är mer produktiv när jag sitter där än hemma. Och jag har roligare.

Något du önskade dig och fick?
Ekonomisk stabilitet. Fast det kan man väl inte önska sig, det får man nog försöka fixa själv. Jag har önskat mig en relation också. Det har varit en av grejerna som lett till mycket tårar det här året. Just nu känns det dock helt okej att befinna mig där jag befinner mig. Visst kan jag fortfarande sakna en respektive, men det kommer när det kommer. Under tiden har jag det rätt bra, faktiskt. För att inte säga väldigt.

Vad gjorde du på din födelsedag 2017?
Jag skrev. Och såg på den där filmen när de blir instängda i en grotta och det kommer monster. Och sedan var vi ute och drack öl, med vänner.

Det var större med Hannas födelsedag (min syster). Hon fyllde trettio, hade stort kalas hemma, och vi fick för första gången träffa hennes italienska pojkvän Pasquale. Mycket spännande!


Vad fick dig att må bra?
Skrivandet. Det får mig alltid att må bra. Fina personer. Bra sex. Och kyssar. Och att prata franska!

Mest stolt över?
Att jag lyckades med mitt nyårslöfte. Eller nästan, eventuellt skickar jag in det erotiska manuset i januari. Men ändå! Det känns som en fantastisk prestation, oavsett utgång.

Högsta önskan just nu?
Det får man inte säga, för då slår det inte in…

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Nyårslöfte är att jag ska rensa bland mina kläder. Det, ni! Och bland mina böcker. ”Oj!” sa min syster. Ida föreslog att jag skulle skicka bilder på olika outfits jag provade. Något nytt varje dag, för att använda igenom hela garderoben. Det blir kul!

Jag ska hålla fast i franskan, som jag återupptagit. Ska åka till Paris för att träffa Lily. Ska ta mer hand om mig, stressmässigt och så. Ska inte röka (mer än när jag träffar Ida. Ny regel!).

Och lite annat som jag inte tänker berätta här…

Andra härliga bilder från året som gått: