Mitt 2015!

In: provkategori, typ dagbok

Hallå på er, bloggläsare!

Om jag nu har någon kvar, sedan jag försummat er som aldrig förr det här året.

2015 var helt klart året då bloggen fick ta stryk av att jag inte orkade splittra upp mig så mycket som jag gör. Flera gånger har jag hänvisat till mina facebooksidor, även recenserandet har det dragits ner på jämfört med tidigare. Men här kommer i alla fall ett sammandrag av år 2015, från min del av världen. Sammantaget har det varit ett bra år! Jag snodde helt frankt mallen från Christin Ljungqvist, vars år ni kan läsa om här sen.

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? 

Okej, jag har faktiskt klättrat tidigare, för många år sen. Då var jag rädd mest hela tiden och kunde inte direkt uppskatta det. Nu var det annorlunda. Med rutinerade Lisa Z, Henrik och Sofie har det bouldrats både inomhus och utomhus, och nu mot slutet av året vågade jag mig på repklättring på en tio meter hög vägg.

Klättring är nyttigt, för jag är livrädd och tänker att jag inte kan, men tvingas komma över det. Hjärnan skriker att detta är idiotiskt att göra, särskilt när man kommit en viss bit över mark, men det är förstås säkerhet inblandat, ni behöver inte vara oroliga. Det är också bra för mig, tror jag, för att det tvingar mig att vara i nuet. Helt närvarande. Något jag bevisligen är hyfsat kass på, med tanke på alla misslyckade mindfulnessövningar under hösten…

Genomdrev du någon stor förändring?

Jag klippte lugg! Haha, det är väl ingen stor förändring direkt. Det är det jag haft större delen av mitt liv, och det är bara att inse: jag passar bättre med än utan.

Lovisa Appelkvist tog nya författarporträtt på mig i somras. SÅ nöjd!

Sen slängde jag ihop ytterligare en roman på några veckor, och ryktet om arbetsnarkomani fick fart… Tar igen det med några veckors skrivledigt as we speak, lovar.

Gick även med i en liten terapigrupp för att lära mig hantera jobbiga känslor av ångest och stress. Var dålig på att göra hemövningarna, men tror ändå att jag lärde mig en hel del av att vara där. Självinsikt är inget man blir klar med. Och jag är fortfarande bra på att ljuga för mig själv och sånt dumt.

Med Linda-Maria på höstens Malmöpremiär.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
Specifikt datum vet jag inte, men det häftigaste från året som gått har helt klart varit att min bok blev film, som alla äntligen fick se. Det är sjukt att få vara med om nåt sånt! Stå och sola sig i glansen av något jag själv egentligen inte har gjort. Filmpremiärer, läsa recensioner trots att jag inte är aktuell med nåt. Snacka på bokmässan, känna mig som en superstar. Och så fin filmen blev dessutom! Recensionerna var ju lite blandade, men jag är genuint rörd över resultatet. Synd att inte fler tog sig chansen att se den. Jag håller tummarna för att den kommer ut på dvd eller annat i framtiden.

Med gänget i soffan inför urpremiären på BUFF i mars. fr v: jag, Lovisa E, Vilska, Lovisa A, Lisa.

Med Ida på Stockholmspremiären.

Med Ada, och utanför bild: Anna, på bokmässan i Göteborg.

Fast jo, ett datum förstås, och det är när Emma och Mattias gifte sig! Min barndomskompis Emma fann kärleken för några år sen, och den 25 juli gifte de sig i Västra Karups kyrka med hejdundrande fest i Bygdegården efteråt. Himla roligt, tårögt och romantiskt.

Vilka länder besökte du?
Dåligt på den fronten i år. Danmark!

Nej, nästa år däremot…

Dog någon som stod dig nära?

Nej.
Uffe från Växjötiden dog. Vi stod inte varandra nära, men när jag bodde i Växjö och var tillsammans med Åskar, ställde han ofta ut tavlor i Uffes källare, så på så sätt kom jag i kontakt med honom. Han var en fin man som gjorde mycket för kulturlivet i Växjö, som trots sin lilla storlek alltid har imponerat i just den gebiten. The Ark, Melody club, några av de band som startat sin bana i Uffes källare.

Bästa köpet?
Den här klänningen! (Dyrast också…)


Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, det är mycket som gjort mig riktigt glad.

T ex nu senast var det att nya ”Star Wars”-filmen för in feminism i galaxen och låter kvinnor ta plats på samma sätt som män i handlingen. Det gör mig lycklig. Jag, som under hela uppväxten stört mig på diverse sexistiska framställningar av kvinnor i annars utmärkta produktioner. Hur vi ständigt ska vara den objektifierade, den det skrattas åt. Den som främst är till för sex eller barnafödande. Att feminismen tar sig in i Hollywood betyder mycket för kommande generationer, det tror jag.

Att jag fått så fin kontakt med Idas son Oskar gör mig också lycklig. Han är en så smart och fin kille, som jag gärna leker med när jag är och hälsar på.

Saknar du något från år 2015 som du vill ha år 2016?
Ja, det skulle väl vara den där lyckliga relationen jag drömmer om, då.

Men det har tagit tid att komma över mitt ex. Ny kärlek kommer i sinom tid, det går nog inte att stressa det. Tids nog kommer jag på vad det är jag behöver.

Vad önskar du att du gjort mer?
Umgåtts med mina vänner. Det har varit för dåligt på den fronten.

Flirta med folk jag dras till. Våga mer för fan! Är det ett liv eller är det ett liv? (Det är ett liv.)

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag jobbar som sagt på det där med att vara mer närvarande. Och att göra mina nackövningar bättre. Det ska dock sägas att jag är bättre på att göra dem detta året, än förra. Inget sätter fart på en som lite nackspärr, vetni.

Favoritprogram på TV?
”Bron”.

”Jordskott” var också lite spännande. Om än inte lika fulländat. Det finns ingenting som danskt skådespeleri.

Film?

Jag gillade skarpt ”Birdman” (från 2014 men såg den först i somras). Den var udda, den stannade kvar.

Bästa boken du läste i år? 
”Raskrigaren” var en ögonöppnare. Och ”Kunskapens frukt” (kom också 2014, men samma sak där; är lite långsam.) Liv Strömqvist är ju gud.

Största musikaliska upptäckten?
Miriam Bryant? Å, vad jag är svennig på vissa områden.

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Jag har varit produktiv, helt klart. Som jag redan nämnt. Jag följde mina mål, och romanen jag skulle fokusera på är visserligen inte skickad till förlag. Men granskad av Lisa Z, som alltid läser mina manus först, och redo för omarbetning under januari månad. Målet är att bli klar snarast. Att jag slängde ihop ett romanmanus om mitt ex, den stora kärlekshistorien, var utöver all planering och nästan sinnessjukt. Omarbetad tre ggr redan kommer den dock att vila ett tag nu. Den behöver distans. Tid. Mod, tror jag.

Jag hade även en skrivarkurs för unga i somras, fasen vad det var roligt! Och lite nervöst. Men jag klarade det bra. Duktiga var de också. En vecka huserade jag på vackra Katrinebergs folkhögskola med ett engagerat gäng. Läs mer om den veckan här.

fr v: Julia, jag, medarbetare Mia, Maja, Myra, Agnes, Ebba, medarbetare Cinna, Jessika och Matilda. (Ej med på bilden: Beata.)

Din största framgång på det privata planet?
Jag vet inte. Att jag börjat engagera mig mer i de behövande, kanske? Skänka pengar i all ära, men än bättre tror jag det var att jag följde med Lina Hedman och hennes vänner till flyktingboendet i Breanäs, och bakade pepparkakor med de kvinnor som bodde där. I dessa tider känns det viktigt att ständigt påminna sig om att flyktingar inte är siffror, utan människor i nöd. Hälsa glatt på tiggarna, även om vi kanske inte ger pengar varje dag. Medkänsla är en mänsklig egenskap som vi inte får glömma bort.

Största misstaget?
Det största misstaget Sverige gjort var väl att återigen underskatta Sverigedemokraternas framfart. Det börjar bli riktigt obehagligt nu. Bajsbrunt i leden. Jag förstår att det är ansträngt i flyktingmottagandet. Ändå tror jag att Sverige kommer att skämmas sen, när det här lägger sig, för hur vi lät oss dras med i passkontroller och stängda gränser.

Och så var jag dålig på att göra mina mindfulnessövningar, dårå…

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare tror jag. Även detta år har mycket tid gått åt till att fundera över mitt ex, och känslorna har stundtals varit turbulenta. Jag har också funderat mycket över världsläget, känns mig ledsen över politiken, klimathotet, människorna som flyr, rasismen som frodas. Samtidigt är det många som hjälper, mycket fint som kommit fram. Men på det stora hela känns det som att jag börjat ta tag i mitt mående, fundera över mina handlingar och vart de leder och sånt. Det är bra.

Satori, förmodar jag. Fiket där jag och Lisa Z numera sitter och skriver. Det har vi visserligen inte gjort hela det här året, men ändå. Men det blir bra jobbat där, så det får det vara värt!

Något du önskade dig och fick?
Jag har haft bra sex i år! Det önskar man sig väl alltid. Och det har varit flera spännande kontakter som jag inte kunnat gissa mig till på förhand. Vissa har inte slutat så lyckligt, men i summeringen: vad gör väl det? Alltid var det nåt bra man fick ut av det.

Jag har också fått riktigt mycket skrivtid. Arbetat fokuserat och sett framsteg i redigeringen. Blivit bättre på att döda älsklingar. Jag har dessutom fått oväntat mycket gig och intervjuer, trots att jag inte kommit ut med någon bok. Det är jag förstås väldigt tacksam över.

Något du önskade dig och inte fick?
En relation. En problemfri nacke. Stipendier jag sökt. (Fast poeter behöver de ju alltid bättre, tänker jag.)

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Vi hade lite fest på min innergård. Jag hade två ostar med ljus i istället för tårtor. Vi var inte så många, det var trevligt. Jag lyckades med tricket att blåsa ut alla trettiofyra ljusen i ett blås, en liten applåd kom från ett grannfönster.

Intervjuad av Caroline Grimwalker (fd L Jensen) på julbokmässan på Tröls. Ett av Ariel Helds framträdanden i år.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det är det där med kompisarna igen. Pantertanterna har hängt för lite. Men vi har lovat varandra bättring, som sagt. Här två bilder från den underbara, men alltför snabba veckan i skrivarstugan. I år i Huaröd istället.

fr v: jag, Vilska, Lisa. Stående: Lovisa A.

Vad fick dig att må bra?
Terapigruppen. Mina vänner, alltid. ”Orange is the new black”, som jag var sist i världen med att se. Att sitta och skriva på fik med Lisa Z. Klättringen.

De bästa nya människorna du träffade?
Hängde mer med Sarah, lärde känna henne bättre. Det var kul! Och Sofie!

Och Malene, som inte är ny i mitt liv men nygammal kan man säga, eftersom vi inte hängt på många år. Och Marta Söderberg, som jag hängde på bokmässan med, hon är härlig. Där var ju flera nya; Erik på Lilla Piratförlaget t ex, ett förlag som numera slagits samman med Gilla böcker. Jag träffade en hel del kul folk via filmen förstås (nämner ingen, så är ingen glömd!). Erika och Maya var roliga att träffa, på releasefest i Lund nu i höst.

Och så folk jag dejtat, som det inte blivit något med; de har ändå varit roliga att lära känna.

Och den nya hunden som pappa skaffade förstås! Leia. Så nära en ewok man kan komma.

Mest stolt över?
Jag är stolt över att jag jobbar på det jag tror på, inte det folk förväntar sig av mig. Kan man säga så? Jag har ingen uppföljare till ”Det borde finnas regler” i pipen, bara för att det gick bra för den. Jag håller inte på med nån erotisk roman just nu, även om det känns viktigt att skriva fler, bara för att det blev mycket snack kring den. Jag jobbar med det jag brinner mest för, det är alltid det jag följer. Det jag behöver skriva, det jag vill skriva. Jag fattar att förläggare inte alltid håller med, och att detta inte är vägen till snabba cash. Men det bibehåller min lust, och det är jag faktiskt stolt över.

Högsta önskan just nu?
Att jag får ett bokkontakt under 2016. (Helst med utgivning till hösten, om vi ska drömma ordentligt…)

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag ska jobba vidare på att inte glömma bort att leva mellan varven. Skriva är viktigt, stora karriärsmål är viktigt, men det är inte allt. Jag planerar ett uppehåll med recensioner på dagensbok till hösten. Och jag vill resa iväg lite, kanske själv. Inget långvarigt. Ändå stort. ”Du är väldigt bekväm”, påpekade min reseledarsyster dräpande, när jag blev nervös av ett avbrott i de inarbetade vanorna. Och det är sant. Ibland behöver man befinna sig högt upp i luften utan säker mark under fötterna också.