Jag måste ju berätta för er om när jag var på Poesidagar i Dalsland. En avstickare till Bokdagar i Dalsland, som är ett lite mer känt arrangemang, som drivs av Victor Estby bl a, i Åmål. Poesidagarna är inne på sitt andra år bara, och de är istället förlagda till natursköna Baldersnäs herrgård.
Jag och Jimmy Alm, kommunpoeten ni vet, kom dit en dag tidigare, för att vi utöver våra egna uppträdanden även skulle hålla i två workshops för skolungdomar. Efter middag i Åmål körde vi till en tom herrgård, sen kväll, och kom in med hjälp av en kod. Fatta va spännande, att vandra omkring på en herrgård helt själva! Vi öppnade där man kunde öppna, gick i trappor och kikade in i rum. Köket hade ett blått månsken över sig, och påminde lite för mycket om köket i ”The shining”. Det tänkte jag lite på sen, när jag skulle sova. Och en dörr stod öppen ner till en matkällare. Där vågade vi över huvud taget inte gå ner. Jimmy skämtade om vad jag skulle ta betalt för att sova där inatt istället. Nej hu!
Men i övrigt var det en underbart vacker plats vi hamnat på. Sammet, gigantiska tavlor, staty i entrén och gammaldags möbler. Som en dröm! Och maten sen! Tänk att vi fick bo här gratis.
Workshoparna gick bra, ovanligt bra faktiskt! Med elever vet man ju aldrig. Kan vara värsta motståndet mot att skriva som möter en. Hierarkier som högljutt ska upprätthållas. Fniss och blickar som kan göra en osäker. Men de här eleverna hade haft poesi på schemat, det märktes. När t o m de coola killarna skriver så att pennan glöder. Alltså då blir man ju lycklig.
Sen kom min plus en, Malmö-bästisen Vilska, och det var skönt måste jag säga. Jag hade börjat känna mig lite utanför av allt snack om Dalsland. Dalsland är tydligen ett extra litet landskap, bara fem kommuner, ständigt i litterärt underläge för Värmland. Något som Bokdagar i Dalsland förstås vill ändra på. Och har gjort, tror jag. Även om det inte drällde in folk på just Poesidagarna, så är Bokdagarna välbesökta, och det är säkert en tidsfråga innan folk får upp ögonen även för detta.
Fredagen bjöd på Py Bäckman, som pratade om sitt textskrivande. Själv hade jag dålig koll på att hon även översatt musikaler, visste ni det? Lördagen hade det stora programmet. Eftersom jag tydligen sover dåligt titt som tätt nu när det är mycket som händer och när det är nya sovplatser, så var jag tyvärr supertrött på lördagen och orkade inte gå på allt under det fullspäckade programmet, som bl a innehöll en norsk poet, Karoline Braendjord, vars diktsamling ”Jag vill vakna till världen”, som gjort succé, ska utforskas lite mer här hemma, Jesper Högström som pratade om Tora Dahl och Tua Forsström som vunnit det litterära priset man delar ut, som utöver prissumman innebar att hon skulle skriva en dikt om Dalsland. Här nedan några bilder på min programpunkt, där jag först pratade med Casia Bromberg om boken och sen läste en drös dikter ur den. Video av detta finns på min instagram thereallinaarvidsson.
Och visst var det många som ville köpa min bok!
Min upplevelse av Poesidagar i Dalsland innehöll också en massa flams och trams med Vilska, och om ni missade min händelse-uppdatering av det på instagram så är det ju bara att beklaga. Kanske den roligaste, definitivt den tröttaste och flamsigaste lilla filmen bjuder jag på i repris här nedan. Dalsland får ursäkta, I love you; lovar! <3
I Dalsland var det väldigt mycket vinter fortfarande, skulle jag säga. Här i Malmö har det hunnit bli vår. Vilket innebär lite rökning för min del, olika jackor varje dag, en massa känslor hit och dit och en nyupptäckt lust. Kul, det här, att man har en kropp. Eller nåt. Inte alltid.
Jag har blivit invald i styrelsen i Författarcentrum Syd minsann! Suppleant. Det ska bli spännande, inte minst att se om jag orkar med det. Men just nu känns det bara kul.
I skrivandet håller jag på lite med ett romanprojekt, som spretar mer än lovligt. Det är våldsamt, och väldigt roligt att hålla på med. Dock hemligt än så länge. Är egentligen sysslolös på skrivarpunkten fram tills vi ska börja redigera den erotiska romanen, jag och Alexandra. Men det dröjer några veckor till. Och ibland måste jag ju skriva; det är en fråga om hälsa. Så jag varvar väl mellan att tänka att jag skulle kunna bli klar med den här omarbetningen tills dess, och att chilla mer än vanligt och läsa mycket. Just nu ett nyupptäckt intresse för Palmemordet, och igår fick jag ett ryck att jag måste läsa den uppdaterade versionen av ”Den osannolike mördaren”, med de delar som kom till efter presskonferensen. Rättegången, hade man ju önskat att man kunde skriva. Det är ju skit att den där Engström hunnit dö. Jag tror absolut att det var han, dock. Det är den tråkigaste förklaringen, men också rätt rafflande om man tänker på hur han kunnat hamna under radarn, trots att han verkligen gjorde sitt bästa för att vara i rampljuset. Den tråkigaste förklaringen för konspiratorikerna, som vill ha välplanerade intrikata mord. Men jag tilltalas nog mer av den där slumpen, faktiskt.
Angående att ha en kropp så har det varit en jävla massa problem med den. Det är ischiaskänning. Vissa nätter är det argt i ländryggen så att man knappt kan sova. Men det gör att jag får de starkaste magmusklerna nånsin, för det är sån träning som främst hjälper. Jag har hittat ett magpass på YouTube som jag gör några dagar i veckan. Och så lyckades jag skada armarna när jag trillade ner från en klättervägg. Armbågarna. Inget farligt trodde sjukgymnasten, som var glad att jag hade fångat det på film. Men vila armarna från träning i tre veckor. (Och då hade det redan gått en månad sen det hände…)
Skönt att jag upptäckt ”Flashback forever”, äntligen! Massor av avsnitt att lyssna ikapp, och så mycket att skratta åt. En podd jag verkligen rekommenderar, om ni liksom jag är sist i världen med att upptäcka den.
Facebook-sida